Att Martin Ponsiluoma tagit ett rejält kliv den här säsongen visade han redan i världscuppremiären i Kontiolax när han blev trea i sprinten och bjöd på ruskigt snabb åkning varje gång han ställde sig på startlinjen.
Men att den första individuella segern skulle komma just på ett VM, det var svårt att ta in för 25-åringen från Östersund. Lite enklare blev det efter att han fått ta emot medaljen och sett den svenska flaggan hissas högst av alla under medaljceremonin.
– Nu förstår man det. Det känns helt fantastiskt, man blir berörd där uppe (på pallen). Det är något man jobbat för länge, säger Ponsiluoma.
"Betyder allt"
Han är en av de allra sista kvar på arenan, som såklart inte varit jättefull med folk på grund av att publiken saknas i pandemin. Mobilen vibrerar "hela tiden", men han har inte hunnit ta upp den än. Efter en så gott som perfekt insats var det enda som saknades att familjen – däribland pappa Jyrki, själv OS-åkare på längdskidor 1992 – inte kunde vara på plats.
– Jag hade inte stått här utan honom. Han betyder allt för mig. Tråkigt att han inte kunde vara här i dag.
Ponsiluoma, med startnummer sex, sköt fullt i både liggande och stående och åkte snabbt. När han gick i mål var frågan hur långt det skulle räcka med alla favoriter fortfarande ute i spåret. Men en efter en föll favoriterna bort och norrmännen, som var storfavoriter inför tävlingen, missade pallen helt.
Själv vågade han inte ta ut någonting förrän precis innan de sista åkarna gått i mål och när han till slut kom till SVT:s mikrofon konstaterade han:
– Unbelievable.
"Perfekt"
När Ponsiluoma lite senare mötte resten av journalisterna på plats försökte han sätta ord på känslorna.
– Jag känner mig bara otroligt glad, jag vet hur mycket arbete jag har lagt ned på det här. Jag har haft en annan mentalitet i år och gått in för träningen mycket mer och gjort varje pass mycket bättre. Det kan inte bli bättre, perfekt att göra det i dag, säger han.
Ponsiluoma hade som bäst varit 23:a individuellt på ett mästerskap tidigare och för Sverige var guldet det första på herrsidan i ett VM sedan Adolf Wiklund 1958.
– Det kan väl inte bli så mycket större. Jag kan inte förstå hur stort det är, säger han.
Och det hade faktiskt kunnat bli en ännu större blågul fest. Sebastian Samuelsson var flerfri i liggande, och ännu snabbare en Ponsiluma i spåret. Men när han bommade det allra sista skottet försvann han från medaljchansen och blev åtta.
Martin Ponsiluoma vann till slut 11,2 sekunder före Frankrikes Simon Desthieux. Bronset tog en annan fransman, Émilien Jacquelin.