Många unga talanger fick chansen i A-laget förra säsongen. Theo Zeylon Thoresson var en av dem. Och som han tog chansen. Backen från Södra Vi var närmast sensationellt bra i division tre och spelade på en nivå och med en mognad i spelet som om han inte hade gjort annat.
Med sin tuffhet och sin tajming i närkampsspelet lyckades han radera ut många rutinerade motståndare i trean. Inte bara det...Theo var ständigt ett hot offensivt med ideliga löpningar.
Så kom smärtan smygande. I ryggen.
– Jag började känna av det i slutet av sommaren. Sen blev det värre efter en match i september, vilket gjorde att jag tvingades kliva av. Jag kunde varken springa eller träna, men sen fortsatte jag träna till och från ändå, säger han med en suck.
Efter ett test med Smålandslaget blev allt värre. Då kunde han inte ens jogga.
– Jag rehabtränade hela december och skulle försöka spela igen i början av januari. Men nä, det var omöjligt. Genom en försäkring fick jag kontakt med en läkare i Norrköping och sen blev det en magnetröntgen på en klinik i Jönköping.
Diagnosen kom kort därpå.
– Jag fick reda på jag har en stressfaktur i ryggen. Tydligen rörde det sig om en överbelastning där en kota i ländryggen fått en spricka.
Hur vanligt är det?
– Tydligen är det ganska vanligt för idrottare i min ålder, men jag hade aldrig hört talas om det.
Beskedet som följde med diagnosen var jobbigt.
– Läkaren sa att jag får räkna med att pausa hela säsongen 2024. Det var ett tufft besked att få. Att spela fotboll är det roligaste jag vet och sen då att inte kunna göra det...nä, det är inte kul.
Istället för att spela fotboll får han ägna sin idrottstid åt rehab-träning ett par gånger i veckan.
Hur är läget med dig nu?
– Det är oförändrat och det är tråkigt såklart, men inget att göra åt. Det är bara att fortsätta med min rehabilitering, sen känner jag inget i vardagen.
I mitten av mars ska han på återbesök till läkaren i Norrköping, som ska göra en ny bedömning av Theos rygg. Han hoppas få ett bra besked och att inte fotbollsåret 2024 är helt kört.
– Jag hoppas kunna köra i höst och förhoppningsvis tidigare än så.
Om vi tittar till förra året. Är du överraskad att det gick så pass bra som det gjorde?
– Det gick bra och jag hade tur som fick vara med och träna och spela. Det var tufft i början, men sen kom jag in i det mer och mer.
Nu är det ett nytt fotbollsår och Theo tvingas att se matcher och träningar från sidan. Han har fått se VIF imponera stort i säsongsinledningen.
– Det har sett riktigt bra ut. Vi är vältränade och det märks på matcherna att vi springer mer i år.
En av ytterbacksplatserna har hittills varit vikt åt Theos tvillingbrorsa Noah. Vad säger du om att han tagit "din" plats?
– Det är kul för honom och extra roligt att han gör det så bra.
Ger du honom några tips?
– Tja...jag försöker så gott det går, men det är inte alltid att han lyssnar, haha.
Och det är klart, vem vill lyssna på råd från lillebrorsan (Noah är 16 minuter äldre).
Efter ett stopp här på redaktionen är Theo på väg till träning på Arena Ceos, men något fotbollslir är inte aktuellt. Han får nöja sig med att lyssna på tränare Falkevalls genomgång från helgens match. Kanske kan han alltid snappa upp ett och annat därifrån som han kan ha nytta av längre fram. När allt är som det ska igen. När han återigen kan göra det han tycker är allra roligast i livet, spela fotboll.
