– Vi behöver inte alltid lyda de stora herrarna i stiftet, utan det finns andra pastorat som kan gå i bräschen, sa Frank Axelsson och drog ner stora applåder.
Upprinnelsen till mötet, som samhällsföreningen och församlingsrådet i Virserum gemensamt bjudit in till, är de stora planerade besparingarna inom Aspelands pastorat. Ett ämne som berör, det visade den stora uppslutningen. Ett 170-tal personer hade samlats på Bolaget på måndagskvällen.
– Aspelands pastorat blöder. Fem miljoner kronor måste sparas årligen för att klara framtida åtaganden och skapa en trygg arbetsplats, sa kyrkoherde Marita Rosén under den inledande genomgången. Vi ser ett kraftigt minskat medlemsantal sedan 2010 där Lönneberga minskat mest med 468 personer eller 39 procent och Vena minst med 290 personer, 20 procent.
Att sedan budgeten visar plus i år och fyra år framåt förklarade hon och kyrkorådets vice ordförande Johnny Sigvardsson med att det i dag finns vakanser och att det inte finns en enda krona avsatt till underhåll och investeringar.
– Gör vi inget är pengarna slut 2030, sa Marita Rosén.
Men, den samlade församlingen lyssnade inte på det örat. Presenterade besparingsförslag upprör så till den milda grad. Det visades tydligt på mötet. Särskilt då planerna på att sälja ut alla församlingshem utom det i Vena, men också personalnedskärningarna inom barnverksamheten, som man underströk är framtiden, väckte motstånd.
Stundtals var det hätsk stämning, där folk pratade i munnen på varandra när man förde fram sina åsikter. Och kontentan av allas åsikter kan summeras med orden "ha is i magen". Annars riskerar ännu fler gå ur svenska kyrkan, betonade man.
Ett förslag som lyftes upprepade gånger var att öka inkomsterna, istället för att minska utgifterna. Man menade att kyrkan måste profilera sig bättre och jobba för fler, nya medlemmar och betona dopets vikt.
Virserums präst Ola Sandberg tog också till orda och slog in på linjen att snegla lite på hur man gör inom frikyrkoförsamlingarna som är färre medlemmar men ändå kan ha sina kyrkor kvar och han nämnde också den engelska och amerikanska kyrkan, som jobbar mycket med kreativa lösningar och entreprenörskap.
– Det finns en risk med att sälja ut allt, till slut har man ingenting, sa Ola Sanberg som tyckte att jämförelsen med Prolympia var oundviklig. Det man kan hoppas av framtiden är att våra församlingar blir starkare, så ni kunde kanske ändå lugna er lite.
Arrangörerna var nöjda efteråt med att Virserumsborna fått föra fram sina åsikter.
– Vi hoppas på återremiss, att de vaknar till och tänker en runda till, sa Elisabeth Löfkvist i Virserums församlingsråd. Vi tycker att de ska göra andra besparingar än på församlingshemmen. Personalen kostar 17,5 miljoner kronor, men verksamheten bara 2,4 miljoner. Personalkostnaderna är enorma.
Äskandekulturen kom också på tal efteråt, när mötet summerades.
– Det går inte att alla församlingar äskar pengar till dittan och dattan och hitta på en massa grejer, sa Inger Danielsson, ordförande i Virserums församlingsråd. Det driver upp budgeten.
Som avslutning överlämnades 515 namnunderskrifter till kyrkorådets ordförande Morgan Sävetun med hopp om att förslaget går i papperskorgen.
– Det finns inget beslut, lugnade Ulla Lisedahl, kyrkorådets ordförande. Det är inte kört, så vi ska absolut ta med oss era synpunkter hem och se vad vi kan göra.
Charlotte Madestam
