â Jag har gett upp, sĂ€ger Gillis Lidström nĂ€r vi hörs pĂ„ telefon.
â Pappa har tappat livsgnistan, fyller dottern Lotta Lidström i.
Egentligen skulle Gillis vara pÄ avlastning pÄ Vimarhaga varann vecka men Lotta vÄgar inte lÀngre ta dit honom eftersom hon anser att han givits lugnande istÀllet för att nÄgon pratat lugnande med honom. Han har Àven ramlat istÀllet för att fÄ hjÀlp att gÄ.
â "Vi kan inte garantera hans sĂ€kerhet" sĂ€ger enhetschefen nĂ€r jag ifrĂ„gasĂ€tter. Men det Ă€r ett trygghetsboende, han ska vara dĂ€r för att vara trygg. Det krĂ€vs tvĂ„ personal i hemtjĂ€nsten för att hjĂ€lpa honom förflytta sig men pĂ„ Vimarhaga förvĂ€ntas han gĂ„ sjĂ€lv. Han Ă€r fortfarande blĂ„svart pĂ„ rumpan och benet. HjĂ€lpinsatserna mĂ„ste följa med dit ocksĂ„.
â Visst att han blir förvirrad nĂ€r han lĂ€mnar hemmet och börjar bli dement men han Ă€r inte dum i huvudet. Det gĂ„r att prata med honom, sĂ€ger Lotta.
Men Àven i hemmet brister det med bÄde omsorg och hjÀlpmedel.
â Ordinarie personal Ă€r guld vĂ€rda och de sliter för ingen lön alls men de Ă€r sjukskrivna hela tiden, stup i ett. De sĂ€ger ju inget till mig men jag har ögon att se med och det Ă€r en massa bra personal som har slutat, flera stycken. Nu kommer det in unga grabbar som inte kan sprĂ„ket. De Ă€r skittrevliga, inget fel pĂ„ dem sĂ„, men de kan inte jobbet â de förstĂ„r inte och hemtjĂ€nsten Ă€r mer Ă€n förvaring, sĂ€ger Lotta Lidström och fortsĂ€tter;
â Dessutom sitter pappa sjĂ€lv nere i kĂ€llaren och blir deprimerad för vi har fĂ„tt avslag pĂ„ en trapphiss sĂ„ han kan inte ta sig upp till oss andra, och han mĂ„ste vara dĂ€r nere för det Ă€r dĂ€r de har byggt duschen Ă„t honom â en jĂ€ttebra dusch men duschstolen gĂ„r inte in. De har byggt en ramp ut frĂ„n huset som Ă€r under all kritik med en grind som öppnar sig sjĂ€lv nĂ€r man lĂ€gger handen pĂ„ ledstĂ„ngen, sĂ„ pappa kan ramla rakt ut. Men nu tror jag att de hört att vi skulle prata med tidningen för helt plötsligt ska de komma och se över alla hjĂ€lpmedel.
â Det Ă€r vĂ€l inga hjĂ€lpmedel, de Ă€r ju för fan livsfarliga, sĂ€ger Gillis och brister pĂ„ rösten â det Ă€r tufft nu.
Har man gjort nÄgot sedan vi trÀffade er?
â Det kom en ny enhetschef, han Ă€r jĂ€ttetrevlig. Det kĂ€nns som att han försöker och har fĂ„tt igenom en del. Bland annat har de fĂ„tt fem bilar istĂ€llet för fyra. Men jag tror det mĂ„ste högre upp.
Avsaknaden av social kontakt tÀr pÄ Gillis Lidström och dottern Lotta kÀnner att hon mÄste stÄnga sig blodig med kommunen för att ge sin pappa en drÀglig tillvaro.
â Det Ă€r inte kul att se min pappa sĂ„hĂ€r. Han Ă€r snart 90 Ă„r och har jobbat ett helt liv men det finns ingen vĂ€rdighet i det hĂ€r. Snart Ă€r det jul men dĂ„ kommer min sambo och min dotters exman att fĂ„ bĂ€ra upp honom för dĂ€r nere kan han inte sitta sjĂ€lv. Jag Ă€r sjĂ€lv sjuk men nu har jag dragit in pĂ„ hemtjĂ€nstens tid för jag klarar inte mer av det hĂ€r.
â Det Ă€r ingen som bryr sig om mig. Kunde jag ta mig ut skulle jag gĂ„ och aldrig komma tillbaka, sĂ€ger Gillis.
â Det Ă€r skrĂ€mmande och jag har sagt det till min dotter att: gammal i den hĂ€r kommunen tĂ€nker jag inte bli. Antingen tar du hand om mig sjĂ€lv eller fĂ„r du skjuta mig. Det Ă€r ett jĂ€vla skit att vara gammal hĂ€r, sĂ€ger Lotta.
Vimmerby Tidning har sökt de ansvariga pÄ kommunen som lovat att Äterkomma med svar pÄ kritiken.