Första barnet gör att inget mera är sig likt. Många blivande föräldrar lägger fokus på det praktiska, men är inte förberedda på vad som händer med relationen när barnet kommer, menar Sören Reichenberger.
Sören Reichenberg har lång erfarenhet från pedagogisk verksamhet, både inom skolan och i det privata familjedaghemmet Soludden han driver med sin fru mellan Södra Vi och Vimmerby. Han har lett flera pappagrupper i samarbete med organisationen MÄN, som svarar för utbildning och samtalsmaterialet man utgår från.
Tidigare har träffarna varit digitala, med deltagare från hela landet. Nu satsar han på fyra fysiska träffar, med start 14 maj, på Soludden.
– Jag är säker på att det finns behov. Att det är fysiska träffar kan göra att tröskeln är högre än när man sitter framför en skärm, men också lägre just för att det är på orten, vi får se. Det är ett test.
Pappagruppen är öppen för blivande och nyblivna pappor, pappor med barn i förskoleåldern – eller pappor till tonårsbarn. Sammanboende eller separerade.
– Frågeställningarna är inte så olika som man kan tro. Det viktiga är erfarenhetsutbytet, att få möjlighet att dela med sig av tankar och lyssna på andras.
Varför tror du att det finns ett behov?
– Även om det stöd som finns för föräldrar inte är riktat mot kvinnor finns det fler sammanhang där mammor kan komma till tals och prata, det är inte lika vanligt för pappor. Tanken är att här kan man prata med andra pappor på ett sätt man kanske inte gjort tidigare.
Många föräldrar är väl förberedda när de väl bestämt sig för att skaffa barn.
– Man tar tag i det praktiska, det som ska fixas. Men vad som händer i relationen är man inte alltid lika förberedd på. Hur sexlivet kan påverkas, vad som händer med jämställdheten – kanske ser ansvarsfördelningen kopplad till barnet lika ut på pappret, men vi vet att kvinnorna ofta drar tyngsta lasset.
Målet med träffarna är att papporna ska stärka varandra i att vara omtänksamma, lyhörda föräldrar och partners. Med barnens bästa som utgångspunkt.
– Det brukar också bli en del diskussioner om uppfostran, om att det inte alltid är lätt att orka följa de regler man vet är bra. Och jag har upplevt att man snabbt kommer in i djupa samtal, men det är just för att det finns en del givna frågeställningar, en samtalsmetod som gör att man verkligen lyssnar på varandra och vågar prata om de lite svårare saker kanske inte pratar om i omklädningsrummet på fotbollsträningen. Att man vet att allt man säger stannar i gruppen är också en trygghet.
Sören Reichenberger hoppas på öppna samtal, lite mera på djupet än det man för i omklädningsrummet.