Mona Liljedahl Àr pedagog, förelÀsare och författare, och en av dem som bidragit till Skolverkets handledning till skolor om sÀrskilt begÄvade elever.
â Vi pratar inte om pengar utan vĂ€rderingar, vilja och kunskap. FörstĂ„r man vad det handlar om kostar det inga ekonomiska resurser, sĂ€ger hon nĂ€r vi hörs över telefonen.
Skolverkets definition av sÀrskild begÄvning Àr fem procent, det vill sÀga att man rÀknar med att de fem procent av befolkningen med högst IQ Àr sÀrskilt begÄvade.
â Det Ă€r en avgrĂ€nsning de gör som myndighet för att de mĂ„ste sĂ€tta en siffra men det Ă€r inte alls nĂ„gon absolut sanning, sĂ€ger Liljedahl.
Skolverkets definition innebÀr att alla med ett IQ över normalbegÄvning, 125, har en sÀrskild begÄvning. Men alla begÄvningsforskare har sin egen grÀns för var begÄvning börjar.
â Sedan finns det mĂ„nga nyanser Ă€ven inom sĂ€rskild begĂ„vning.
MÄnga gÄnger har skolor svÄrt med att identifiera och stimulera begÄvningen.
â Det mĂ€rks inte alltid pĂ„ fakta och fĂ€rdigheter utan mer i en enorm lust att lĂ€ra och behĂ€rska. Skolan behöver förstĂ„ att begĂ„vning inte har med prestationer att göra. Man behöver hitta dessa barn i gliporna av vĂ„ra kunskapsmatriser och vara nyfikna pĂ„ de elever vi har framför oss. Det Ă€r ocksĂ„ viktigt att förstĂ„ att dessa elever inte bara kommer frĂ„n vĂ€lfungerande familjer utan Ă€ven direkt frĂ„n flyktigbĂ„ten, sĂ€ger Liljedahl och fortsĂ€tter,
â Hos smĂ„ barn ser man ofta en kunskapstörst och en nyfikenhet. SĂ€rskild begĂ„vning handlar om det abstrakta och komplexa tĂ€nkandet Ă€ven om man inte har alla konkreta fĂ€rdigheter. De stĂ€ller frĂ„gor eller drar slutsatser, som Ă€ven om de Ă€r felaktiga kan vara komplexa. Ofta har de ocksĂ„ ett kritiskt förhĂ„llningssĂ€tt. Det hĂ€r Ă€r en vĂ€rderingsfrĂ„ga och vi Ă€r vĂ€ldigt ofta pragmatiska och har svĂ„rt att se bortom barnets görande och se tĂ€nkandet. I grund och botten handlar det om vĂ„ra vĂ€rderingar och vilja.
PÄ vilket sÀtt pÄverkar vÄra vÀrderingar?
â MĂ„nga gĂ„nger brister skolorna rent mĂ€nskligt. Man behöver fundera över vilket mĂ€nniskovĂ€rde man tillskriver de hĂ€r barnen. Man tror inte riktigt pĂ„ att det hĂ€r med sĂ€rskild begĂ„vning kan skapa sĂ„ stora problem, utan istĂ€llet tror man att förĂ€ldrarna blĂ„ser upp det. DĂ€rför Ă€r det en vĂ€rderingsfrĂ„ga.
Vad ska man absolut inte ska göra i mötet med sÀrskilt begÄvade barn?
â Att göra inget Ă€r vad man absolut inte ska göra, sĂ€ger Liljedahl.