En handfull personer har kommit till middagsbön i Vimmerby kyrka. En psalm, några tröstande ord, möjligheten att få en stilla stund i coronaflödet.
Diakon Britt Andersson pratar om att livet inte alltid blir som planerat. Att kringvägen runt det raka kanske kan göra att vi uppskattar livet ännu mer.
Arbetssituationen för henne och diakoniassistent Ylva Nilsson är ny och ovan. Många av de som de annars träffar är över 70 år och ska nu inte ha närkontakt. Soppluncherna är inställda. Till samtalscirklarna kommer ingen. Verksamheten på äldreboenden är på grund av det nationella besöksförbudet lagd på is. Sedan i söndags är gudstjänsterna ställföreträdande med bara tjänstgörande personal på plats.
– Vi hade planerat mycket, säger Britt Andersson.
Ändå har de har mötts av överraskande positivism.
– Flera är vid gott mod. Det verkar vara vanligt att man ses ute, pratar en stund ute på stan eller tar en promenad tillsammans. Jättebra, säger Ylva Nilsson.
Men alla har inte den möjligheten. Britt Andersson vet att alla inte är benägna att ta kontakt.
– Jag ringer de som jag vet sitter mycket ensamma, men man ska absolut våga att ringa själv. Vi finns här, säger hon.
Vad säger ni till den som är ensam?
– Ring oss, och lyssna inte hela tiden på nyheterna, gör något annat också.
Ylva Johansson tror att behovet av samtal kommer att öka och tänker då inte främst på de äldre.
– Det kommer bli tufft för många som förlorar jobbet, inte minst ensamstående föräldrar.
