I den mÀrkliga och oroliga tid som Àr har Margareta och Lars-Olof slutat Äka till affÀren för att handla.
De har inte besökt sin butik pÄ över ett Är nu, utan nyttjar istÀllet ICA Mathusets hemleverans varje vecka.
â Numera Ă€r det ett 70-tal kunder som nyttjar servicen, som vi erbjuder tisdagar och torsdagar. Vi har Ă€ven daglig varuutlĂ€mning utanför butiken. Det Ă€r ingen jĂ€tterusning, men nĂ„gra varje dag vill ha det sĂ„, sĂ€ger köpman Patrik Gladh.
Kollegorna Hanna Stolt, Alva Eckerstig och Robin DovnÀs har haft fullt upp sedan klockan sex med att packa all mat som bestÀllts den hÀr gÄngen.
Nu Àr klockan strax tio och Ann-Louise stÀller in de sista kassarna i bilen.
â SĂ„dĂ€r, nu Ă€r vi klara för första turen till Fallhult, Ungsberg och Ormestorp. Följt av Vena och Vederhult innan vi Ă„ker tillbaka för att packa om för Silverdalen-Lönneberga. Vi avslutar med Hultsfred, det brukar bli tvĂ„-tre rundor i tĂ€torten, berĂ€ttar Ann-Louise som viker varje torsdag för att leverera matkassarna tillsammans med sin man Sören.
â Det har vi gjort i ett par Ă„r nu, men tidigare var det inte sĂ„ mĂ„nga. NĂ€r pandemin bröt ut exploderade intresset och nu har vi som mest Ă„kt hem till 70 kunder pĂ„ en dag.
Det Àr inte ovanligt att varje kund har tvÄ-tre kassar eftersom det rör sig om veckohandling, sÄ det Àr en del logistik bakom och de fÄr sin beskÀrda del av motion förstÄr man.
â Det tar uppemot tio timmar och det brukar bli en tur pĂ„ runt tolv mil. DĂ„ Ă€r man rĂ€tt tom i huvudet sedan och pĂ„ fredagen blir det lite sovmorgon, sĂ€ger Ann-Louise och skrattar.
Sören bromsar in pÄ gÄrdsplanen till ett rött hus i Fallhult. CykelkÀrran Àr framstÀlld vid portstolpen hos Margareta och Lars-Olof Larsson, som vill bespara Ann-Louise och Sören att behöva kÄnka pÄ kassarna grusgÄngen upp.
â Jag Ă€r sĂ„ oerhört tacksam, de gör ett betydelsefullt arbete. Man trĂ€ffar ju heller inte sĂ„ mĂ„nga nu, sĂ„ det Ă€r roligt ocksĂ„ nĂ€r de kommer. Det hĂ€r Ă€r mer Ă€n en matleverans, jag brukar kalla dem mina Ă€nglar, sĂ€ger Margareta, mĂ€rkbart berörd.
Och det Àr just det fina gensvaret som gör att det kÀnns betydelsefullt Àven för Sören och Ann-Louise, som jobbade 34 Är i butiken innan hon gick i pension.
Nu skulle bÄda kunna njuta av lata dagar, men de tycker att kontakten med mÀnniskorna ger sÄ mycket tillbaka.
â Vi blir som lite kompisar, man knyter ett speciellt band till dem och undrar vad som hĂ€nt om de inte bestĂ€llt mat en vecka. Vi kan vara de enda mĂ€nniskor de trĂ€ffar pĂ„ en dag, ser vi att posten ligger kvar i brevlĂ„dan tar vi med den in och vi vĂ€ntar tills de öppnar sĂ„ vi ser att allt Ă€r bra med dem. Vi mĂ€rker det, att de allra flesta Ă€r innerligt tacksamma över att vi kommer.
Det kan 90-Äriga Dagmar Nilsson skriva under pÄ. Hon vill inte gÄ till affÀren, för risken att bli smittad av covid-19.
â Det hĂ€r betyder att jag fĂ„r hem varor, annars skulle jag inte ha nĂ„gon mat. Och sĂ„ blir det ju att vi pratar lite ocksĂ„, det Ă€r trevligt.
Dagmar tycker det Àr drygt med coronapandemin, men tÀnker mer pÄ de anhöriga Àn sig sjÀlv.
â Jag Ă€r dörĂ€dd att barnen ska fĂ„ det. Jag tĂ€nker det att, vad gör det mig att jag sitter hĂ€r bara inte de fĂ„r det.
SÄ Àr kassarna lÀmnade Àven till Dagmar Nilsson för den hÀr gÄngen och makarna Carlsson rullar vidare lÀngs Hantverkargatan.
â De Ă€r guld vĂ€rda och har blivit lite som vĂ„ra hustomtar, sĂ€ger Patrik Gladh tacksamt.