Det började som vilken fredagskväll som helst men det tog en helt annan vändning.
– Jag låg och sov, och min sambo satt i vardagsrummet. Men så vaknade jag av brandbilarna som tutade utanför och samtidigt ringde telefonen, berättar Mathilda Carlsson och fortsätter:
– Det var en kompis som ringde och sa: "Det brinner hos er".
Mathilda och sambon lämnade snabbt sin lägenhet, utan att egentligen hinna få med sig någonting.
– Det här är vad jag har, och så mobilen, berättar Mathilda och visar en svart plastkasse med lite grejer i.
– Och kläder har jag fått låna.
Men hon har ändå ett hopp om att situationen ska rätta till sig. Under natten fick de bo hos kompisar. Längre fram hoppas de att det ska lösa sig mer permanent.
– Familj och vänner är guld värda i sådana här situationer, säger hon. Det känns helt overkligt, det är sådant som bara inte händer.
– Vi har också fått besked från räddningstjänsten om att vår lägenhet har klarat sig ganska bra, säger hon. Visst, det är både rök och vattenskador, men det är inga brandskador. Vi hade lägenheten på andravåningen ut mot Storgatan.
Det är under vindsvåningen som drabbats värst av branden.
En stor del av lördagen gick också åt att försöka få besked om olika saker, från försäkringsbolaget, från myndigheter och så vidare. När något sådant här händer hopar sig frågetecknen snabbt.
– En del fick vi veta redan i fredags kväll, berättar Mathilda vidare. Vi gick ner till Missionskyrkan som blev en samlingspunkt för alla drabbade och där kunde vi få en del information.
