Jag har nĂ„got av vad man skulle kunna kalla en defekt. Ibland Ă€r den bra, ofta stĂ€ller den till problem. Det handlar om en total oförmĂ„ga att sĂ€ga nej nĂ€r nĂ„gon nĂ€mner en utmaning. Av nĂ€stan vilken sort som helst. I sommar har jag rĂ„kat ut för en extremt badsugen granne, tillika mycket god vĂ€n. En dag i början av sommaren tjoade hon plötsligt till âvet du vad, vi badar varje dag i juli. Varje dag â det blir en utmaning!â
Vi var ute och gick nÀr hennes lysande idé dök upp frÄn igenstans och spred sig som en kalldusch över mig. Ni minns slutet av juni? Omkring 15 grader, grÄruggigt och blÄsigt. Vem i hela friden blir sugen pÄ att bada dÄ?
â Jaha, absolut. Det blir jĂ€ttekul, sa jag sammanbitet och lika tanklöst som övriga gĂ„nger nĂ€r nĂ„gon hittat pĂ„ nĂ„got som de tror att jag inte ska klara.
Nu lÄter inte badandet som vÀrldens svÄraste sak kanske? Men se, om man Àr en av de mer extrema badkrukorna som finns, sÄ kan det vara pÄ grÀnsen till omöjligt.
Juli kom. Men inte vÀrmen.
Jag lovar och svÀr att det inte var tvÄsiffrigt pÄ termometern i början. Jag tassade ner till bryggan hemma vid VÀttern (kÀnd som vÀldigt kall sjö. Reds. anm) tidigt pÄ morgonen. Tofflor, bara ben, trosor och tjock myströja. Och handduk förstÄs. Sen klÀttrade jag ner pÄ badstegen i full mundering. VÀl pÄ plats pÄ stenen nedanför nocken och med vattnet högt upp pÄ lÄren, krÄnglade jag mig ur tröjan och kastade upp den pÄ bryggan.
Sen gick det fort. Efter tiotalet âett tvĂ„ tre - nu... nej vĂ€nta. EtttvĂ„tre... nej... Nu! ett, tvĂ„...â böjde jag pĂ„ knĂ€na, med fötterna stadigt pĂ„ stenen, tvingade mig att rĂ€kna till fem för att Ă„tminstone hinna bli blöt, tog sats, flög upp pĂ„ stegen, fick tag i handduken, rusade mot tofflorna och gjorde en sprintinsats som kunde imponerat pĂ„ sjĂ€lvaste Bolt tillbaka till huset och vĂ€rmen.
âĂr du redan tillbaka?â sa barnen förvĂ„nat. âĂr du sĂ€ker pĂ„ att du har badat? Du lĂ„ter mer som om du varit ute och sprungit?â
SÄ jag började fotografera vattnet. Inte för att det bevisar bad direkt, utan för att de skulle tycka lite synd om mig nÀr de sÄg att de nÀstan lÄg en tunn hinna is pÄ ytan.
En vecka in i utmaningen började jag öva högt pÄ hur jag skulle sÀga nej nÀr juli vÀl var över och jag givetvis skulle fÄ frÄgan om att fortsÀtta detta idiotiska infall. Nej! NEJ!! Jag vill inte. Punkt.
Min vÀn dÄ? Jo, hon lÄg i och glötte redan frÄn start. TvÀttade sitt lÄnga hÄr med bÄde schampo och balsam innan hon simmade nÄgra hundra meter.
Jag hann bÄde bada, Àta frukost och ta mig till jobbet pÄ den tiden...
Jag klarade utmaningen och Àr stolt. Aldrig har jag badat sÄ mycket om jag sÄ lÀgger ihop de senaste fem somrarna.
Ni som badar Ă„ret runt â respekt! Jag önskar att jag kunde klara det för det Ă€r en hĂ€rlig naturupplevelse. Det ska sĂ€gas.
Men VÀttern kan upplevas pÄ mÄnga sÀtt. Jag tycker att den Àr vackrast att titta pÄ. Invirad i en filt.