"Jag tar av mig skor och ytterklÀder och gÄr in i vardagsrummet och tÀnder alla lampor och omgÀrdas av den svaga, men varma belysningen, skriver Daniel Söderqvist om sina rutiner, som de sett ut fram till nyligen. Nu handlar det istÀllet om att spara in pÄ elförbrukningen sÄ gott det gÄr.
Belysning har alltid varit viktigt för mig. Hellre mÄnga smÄ ljuskÀllor Àn en stor. Hellre fler belysningar i hörnen av ett rum Àn ett i mitten. PÄ bakgÄrden till huset i Managua satte jag tvÄ ljusspotar mot den vitmenade muren och fick pÄ sÄ sÀtt den Àlskade grÀsmattan att lysa upp pÄ kvÀllen. Det var trivsamt att traska runt barfota och kÀnna grÀsstrÄna mellan tÄrna. I vardagsrummet i stugan dÀr jag bor nu har jag en belysning som lyser upp den lÄnga bokhyllan och sÄ lampor i hörnen, en upplyst jordglob och till och med en tavelbelysning, men den Àr jag inte riktigt nöjd med.
Vanligen nÀr jag kommer hem ligger stugan i mörker. Jag fumlar med nyckeln, mÄste trycka till dörren för att fÄ upp den och tÀnder i tamburen. Jag tar av mig skor och ytterklÀder och gÄr in i vardagsrummet och tÀnder alla lampor och omgÀrdas av den svaga, men varma belysningen. Jag Àr mycket nöjd med mitt boende och hur det blev inrett. OcksÄ i köket Àr belysningen dÀmpad och helt vÀrdelös nÀr det kommer till att laga mat. Det gÄr inte att se vad man gör och jag borde fÄ det ordnat. I sovrummet ger taklampan bara ifrÄn sig ett svagt sken och jag har den sÀllan tÀnd. Det rÀcker gott med lampan pÄ byrÄn och den över sÀngen. Vanligen nÀr jag kommer hem nÀr det Àr mörkt tÀnder jag allt jag har och innesluts av den vÀnliga belysningen.
Farsan var mycket för mysbelysning. Han hade ocksÄ smÄ lampor uppstÀllda pÄ fönsterbrÀdorna som han gick runt och tÀnde nÀr det mörknat utomhus. Men han var ocksÄ mycket noga med att slÀcka dem nÀr det var dags att sova, och jag Àr inte sÀker pÄ om han tÀnde dem om han var sjÀlv hemma. Det skulle inte slösas i onödan. Han slÀckte alltid i de rum han inte vistades i. SjÀlv har jag aldrig haft det i mig. Fram till nu. Nu rÄder det andra tider. Nu rÄder det dyrtider. Nu tÀnder jag inte en lampa om jag inte mÄste.
NÀr jag nu kommer hem ligger stugan i mörker. Jag fumlar med nyckeln, fÄr upp dörren och kÀnner min tambur sÄ bra att jag inte behöver tÀnda. IstÀllet gÄr jag in i vardagsrummet, lÀgger ifrÄn mig datorn i soffan, fortsÀtter ut i köket och tÀnder belysningen. Sedan gÄr jag tillbaka in i vardagsrummet och trycker igÄng tv:n. Den drar sÀkerligen massor av ström, men den Àr ocksÄ ett sÀllskap och nyheterna drar igÄng 18.00 med Rapport och lokala nyheter, och sedan Àr det Nyheterna 19.00 pÄ TV4 och det lÄnga Rapport 19.30.
Jag tÀnder vÀrmeljusen pÄ spiselkransen. Jag tÀnder ljuset pÄ soffbordet, den lilla oljelampan pÄ porslinsskÄpet och sÄ den stora oljelampan pÄ matsalsbordet. Det blir inte tillnÀrmelsevis lika ljust eller mysigt som den vanliga belysningen, men jag kan Ätminstone se vad jag gör. Slutligen tÀnder jag i kassetten i öppna spisen. Det ger ocksÄ ljus, men glasluckan sotar snabbt igen, sÄ ljuset Àr bara delvis. DÀremot blir det varmt. Jag har Ànnu inte dragit igÄng luftvÀrmepumpen. Tanken Àr att vÀnta sÄ lÀnge det gÄr. Till en början hade jag tÀnkt hÄlla ut genom september, men det visade sig fungera i oktober ocksÄ.
"Jag tÀnder vÀrmeljusen pÄ spiselkransen. Jag tÀnder ljuset pÄ soffbordet, den lilla oljelampan pÄ porslinsskÄpet och sÄ den stora oljelampan pÄ matsalsbordet. Det blir inte tillnÀrmelsevis lika ljust eller mysigt som den vanliga belysningen, men jag kan Ätminstone se vad jag gör."
Det brukar vara mellan femton och sjutton grader nÀr jag kommer hem. Det beror lite pÄ hur mycket solen legat pÄ, men jag tar pÄ mig en cardigan, tÀnder i spisen och snart har kvicksilvret letat sig upp emot tjugo grader. Inte i sovrummet eller köket, dÀr brukar det sÀllan bli mer Àn sexton, sjutton grader, respektive arton till nitton grader, det rÀcker gott. Jag har visserligen dragit pÄ mig en understundom elak hosta, och den smög sig pÄ nÀr temperaturen sjönk, men jag kan omöjligt tro att den lite lÀgre temperaturen kan ha nÄgot med det att göra. Att andas in femtongradig luft kan i min bok inte ge nÄgon hosta, men jag kan naturligtvis ha fel.
Förra lördagen publicerade Vimmerby Tidning ett mycket bra reportage om Anita Waernqvist och hennes familj och hur de gör vad de kan för att spara el. Det Ă€r bland annat vedeldad jĂ€rnspis, braskamin, batterilampor med timer, mycket vĂ€rmeljus och stearinljus och gasolkaminer â och hĂ€r bör det understrykas att det rör sig om gasolkaminer som Ă€r gjorda för inomhusbruk, nĂ„got som kanske inte riktigt framgick i reportaget.
Jag kÀnde likafullt igen mig i elsparandet, Àven om jag inte alls Àr lika lÄngt framme som familjen Waernqvist och jag kommer förmodligen aldrig köpa en gasolkamin. Huvudsakligen för att jag bor betydligt mindre. IstÀllet har jag stÀngt av den inredda vinden och vÀrmer bara upp vardagsrum, kök, toalett och sovrum. Jag har utrustat varje rum med en termometer som jag kontrollerar flera gÄnger per dygn. Sjutton, arton, nitton och sÄ emellanÄt tjugo grader.
Som jag förstÄtt det tyder mycket pÄ att vinterns elpriser blir en rysare. AlltsÄ försöker jag hÄlla elförbrukningen sÄ lÄg som möjligt. Jag har ved, oljelampor, vÀrmeljus och ett ordentligt duntÀcke. Hittills tycker jag det gÄtt bra. Septembers elrÀkning var anstÀndig. Nu ÄterstÄr resten av Ärets mÄnader och sÄ de kalla mÄnaderna fram till mars, april. Jag hoppas pÄ en snÀll vinter.