"Fanden tage dig. Beretning om et kvindedrab" av Niels Frank (Danmark)
Den här boken är skriven utifrån en verklig händelse i författaren Niels Franks liv. Hans storasyster Elin blev skjuten på nära håll av sin ex-man med ett avsågat jaktgevär, samma dag som bodelningen mellan dem skulle ske. Mitt under det traumat har Niels försökt formulera sig så rent som möjligt kring verkligheten. Han ville hitta orden bortom sin egen chock, och skriver "sanningen får inte påverkas av mig, av mina fladdrande nerver, av min hämndlystnad". Han ville inte skapa konst av sin systers död – men väl uppmärksamma samhällsproblemet att kvinnor som vittnar om våldsamma män så sällan får tillräckligt med hjälp.
"Kniven i ilden" av Ingeborg Arvola (Norge)
Enligt norska medier har den här boken, som är den första i en planerad trilogi, allt som behövs för att bli en bästsäljare. Den har inneburit ett genombrott för Ingeborg Arvola, och gett henne både Bragepriset och nomineringar till Bokhandlarpriset, Kritikerpriset samt Ungdomskritikerpriset i Norge.
Boken handlar om tvåbarnsmamman Brita Caisa, som reser från Finland till Norge 1859. Hon emigrerar med sina två faderlösa söner och styr mot den arktiska kusten för att hitta en man som kan fiska. Boken är en annorlunda skildring av norsk historia. Arvola visar hur människor som levde som nomader i områdena kring Lappland tvingades att anpassa sig till nationella lagar och regler – men också hur kvinnorna redde sig själva i frånvaron av män.
"Laus blöd" av Ragnar Helgi Ólafsson (Island)
Han är bokformgivare, förläggare och författare – och hans diktsamling "Lösblad" en lustfylld lek med innehåll och form. Trots bokens titel är bladen inte lösa, däremot medföljer ett specialtryckt bokmärke i varje exemplar där sidnummer listas och anvisningar om vilken ordning dikterna i just det exemplaret ska läsas. Temat är att allt inte är som det verkar, och Nordiska Rådet skriver: "ett av poesins viktigaste uppdrag både förr och nu är kanske just det att påminna oss om hur mycket som är dolt för oss."