Lydia Sandgren debuterade med "Samlade verk", som också vann Augustpriset i den skönlitterära klassen.
När kultur-Sverige drabbades hårt av pandemin påverkades också litteraturen. Författarsamtalen försvann, bokturnéer ställdes in och många författare fick svårare att nå ut till publiken. Samtidigt fick läsarna säkert mer tid att läsa – och bokutgivningen var full av pärlor att ge sig i kast med.
En av årets mest omtalade (och i mitt tycke också bästa) romaner var Lydia Sandgrens "Samlade verk": En sprudlande roman om kärlek och skapande, kretsande kring konsten och litteraturen. Alla höll dock inte med, och romanen orsakade också debatt (om den verkligen var så fantastisk, eller om kritikerkåren varit svältfödda på episka berättelser).
Omtalad, men mer genomgående hyllad, blev sista delen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo, "Sen for jag hem". Nyheten om att den också ska bli tv-serie blev grädden på moset.
Journalisten Patrik Lundbergs enkla men gripande "Fjärilsvägen" hittade också vägen till mångas hjärtan. Inte minst efter hans sommarprat på samma ämne, arbetarklasskvinnan som halkat efter i välfärdsutvecklingen.
Inte alls rak och enkel, utan snarare med massor av bottnar och sidospår är Klas Östergrens "Renegater". Vår recensent Henrik Sahl Johansson hyllade den och skrev bland annat att "där det hettar till, där saker ställs på sin spets, är Klas Östergren alldeles lysande".
Peter Englund skrev "Söndagsvägen", om mordet på "Kickan" Granell sommaren 1965.
Peter Englund bytte genre under året och skrev en imponerande true crime-roman: "Söndagsvägen". Eller var det ett genrebyte? Med tanke på hur han tog sig an stoffet med historikerns noggrannhet och placerade det i en levande tidsskildring, så var det på många sätt också i linje med hans övriga författarskap.
Bengt Ohlssons "Midsommarnattsdrömmar" fick en fin recension i våra spalter av Inger Dahlman, som skrev att Ohlsson "nagelfäster sig själv och sin generation knivskarpt och språkligt elegant".
Lydia Sandgren var inte den enda debutant som föll våra kritiker på läppen under året. Hanna Johanssons "Antiken", Annika Norlins "Jag ser allt du gör" och Ida Theréns "Att omfamna ett vattenfall" hamnar alla på listan över debutantböcker som fått finast kritik. På poesifronten stack Erik Lindman Matas "Pur" ut.
Lämnar man debutanterna men stannar i poesin är också Birgitta Lillpers diktsamling "Kälda" värd sin plats på listan. "Tala om originalitet!", skrev Staffan Bergsten och kallade Lillpers "en som slår alla rekord i genren fri vers".
Gällande utländsk litteratur är Ocean Voungs "En stund är vi vackra på jorden" given. Också Hilary Mantel lovordades för sin sista bok i Wolf Hall-serien, "Spegeln och ljuset".
Krimkritikern Björn Stenberg håller ett par svenska deckare från i år extra högt: Anders Roslunds "Sovsågott", Christina Wahldéns "Nämn inte de döda", Tove Alsterdals "Rotvälta" och Johan Brännströms "Feber". Bland de internationella deckarna sticker Olivier Noreks "Ytspänning" och Michel Bussis "Tiden dödar långsamt" ut.
Elin Anna Labba vann Augustpriset för årets fackbok med sin "Herrarna satte oss hit", om tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige under början av 1900-talet.
Sist men inte minst har vi fackboken, med dessa tre som favoriter hos våra kritiker: David Thurfjells "Granskogsfolk", Kristoffer Leandoers "Längta hem, längta bort" och Elin Anna Labbas "Herrarna satte oss hit".
I november utseddes stormköket till årets julklapp. Det säger förstås något om året som just passerat, då svenskarna blev friluftsmänniskor. Men årets julklapp kunde förstås lika gärna varit en bok, under detta läsningens år!
