Eva Johansson: Släktforskningen gör mig till en tidsdetektiv

Släktforskningen är en ljusglimt i coronamörkret. Något roligt och spännande att ägna sig åt och utestänga den tråkiga och trista vardagen. Visserligen lyser det upp att prata med barnbarnen på Facetime en stund men saknaden är stor ändå. 

När jag talar eller har mailkontakt med andra i min ålder, de som lämnat arbetslivet och nu hamnat i en ofrivillig isolering, så är det gemensamma att vi upplever tiden nu som tråkig och enahanda. Böcker, korsord, promenader och tv, det ersätter inte den mänskliga vardagskontakten med våra nära och kära, men gör tiden mer uthärdlig. 

Det som ändå bereder mig glädje och meningsfullhet, och inte bara ett sätt att få tiden att gå, det är släktforskningen. I den kan jag gå in i en annan värld, en värld där jag blir en tidsdetektiv. 

Att leta pusselbitar av information i gamla arkivhandlingar är spännande. För 1900- och 1800-talen är det kanske inte så svårt men utmaningarna blir mer intressanta desto längre bakåt i historien du kommer. Eller om kyrkoarkivet brunnit.

De senaste dagarna har jag tampats med en släktgren där förfäderna varit bosatta i sådana församlingar. Min mormors farmor föddes i en socken i Västergötland där kyrkböckerna förstördes i brand på 1850-talet. Hennes mormors mor kom från en församling i Halland där kyrkböcker för åren mellan 1762 och 1861 saknas. 

Det är nu jag får ta hjälp av andra arkivhandlingar, leta bredare och djupare. Läsa bouppteckningar som ger viktiga ledtrådar om släktskap. Där ser jag att mormors farmors mormor hade tre bröder i en församling några mil bort. Det kan alltså vara där hon föddes i stället för där hon bodde som vuxen. Och visst stämmer det.

Mantalslängderna ger fler pusselbitar. I kyrkboken står det att "Bengt i Skärbäck" fick en son den 1 oktober 1718 som döptes till Nils. Vem var Bengt? Vad hette han i efternamn? Vad hette Nils mamma? 

När jag efter flera timmar pausar och lyfter blicken från 1700-talsskriften känner jag hur roligt detta är. Vilken glädje att kunna lösa släktgåtan. Det handlar inte bara om att kunna tillföra fler förfäder till släktträdet utan framför allt att jag lyckats lista ut hur allt detta hänger ihop. 

Nästa utmaning är att få veta mer om deras liv, inte bara namn och datum. När coronasmittan har lagt sig får det kanske bli ett besök i Skärbäck i Halland för att se om jag kan hitta spår efter 1700-talsgården.