Ingrid Gemzöe fyller 100 Är. Födelsedagen firas med barn och barnbarn.
Ingrid föddes 1921 i Köpenhamn dÀr hon ocksÄ vÀxte upp. Hennes pappa Ferdinand Munzenberger kom frÄn Tyskland och hennes mamma hette Elisabeth Pontoppidan och kom frÄn Danmark.
Ingrid yrkesarbetade först i Köpenhamn och utbildade sig till sekreterare.
1954 gifte hon sig i Köpenhamns rĂ„dhus med blivande arkitekten Henrik Gemzöe. De fick snart en son, Thomas och kort dĂ€refter flyttade de till Sverige. Under efterkrigstiden var det hög arbetslöshet i Danmark medan Sverige rekryterade till exempel arkitekter. Henrik fick arbete pĂ„ ett arkitektkontor i Ărebro och dĂ€r föddes deras andra barn, dottern Lena.
â I slutet pĂ„ 1950-talet sökte de sig till VĂ€stervik eftersom de tyckte det var vackert dĂ€r. Henrik hade dessutom ett stort seglingsintresse. Vi flyttade in i en lĂ€genhet pĂ„ Strömsgatan 3. Mamma var först hemma med sina tvĂ„ smĂ„ barn och morfar Ferdinand kom ofta och hĂ€lsade pĂ„, berĂ€ttar dottern Lena Gemzöe.
Ingrid började sedan arbeta i liten skala pÄ makens arkitektkontor med kopiering av arkitektritningar. Verksamheten kom snart att expandera och en firma bildades i Ingrids namn, VÀsterviks ljuskopiering. Den drevs i Ingrids regi fram till pensionen i slutet pÄ 1980-talet och lÄg bredvid Stadshotellet i VÀstervik. Den var liten men gedigen och ekonomiskt vÀlfungerande och upptog Ingrids yrkesverksamma liv pÄ heltid i 20 Är.
Ingrid minns den hÀr tiden och sÀger med ett skratt:
â Det var ju ingen annan dĂ€r, det var ju jag som körde bussen sĂ„ att sĂ€ga.
Ingrid var dock inte ensam utan hade en stÀndig medarbetare i Elvy Larsson, som anstÀlldes redan 1965 och kom att arbeta kvar hela tiden.
Ingrid har levt ett aktivt liv. HĂ€r vid grinden till sitt hus i februari i Ă„r.
Ingrid har alltid Àlskat naturen. Hon och Henrik skaffade tidigt en stuga pÄ GrÀnsö som blev ett stort fritidsintresse och dÀr mycket tid har tillbringats ihop med barn och barnbarn.
Efter pensionen arbetade Ingrid som volontÀr för Röda Korset i mÄnga Är.
Hon har alltid hÄllit sig aktiv. FrÄn 50-ÄrsÄldern tills hon var omkring 95 Är gick hon pÄ gymnastik en gÄng varje vecka för Wanja Frykdahl och har pÄ sÄ vis varit en förebild för mÄnga. Fortfarande promenerar hon varje dag och sprÄkar med grannarna, Àven om det nu under pandemin fÄtt bli i trÀdgÄrdarna.
Efter Henriks bortgÄng blev chihuahuan Curtis hennes sÀllskap som fick följa med pÄ promenaderna.
Hur kÀnns det att fylla 100 Är?
â Det Ă€r svĂ„rt att relatera till för man Ă€r ju den man Ă€r inuti, sĂ€ger Ingrid.